Nu har hon kommit, våran fina lilla flicka Novali!
Hon kom en aning förtidigt men hon lever och mår, under omständigheterna bra=)
Så fin å så liten...
När hon kom den 16 april så vägde hon 770g och var 31cm.
16 veckor för tidigt! Så hon har en hel del att ta igen här på utsidan som hon inte hann med i magen. Vi ber att allt det ska ske utan några bestående skador.
Hennes små lungor är det som ligger risigast till. Hon ligger ju i respirator för att klara av att andas men denna apparat är inte den snällaste mot hennes små lungor...
Vilka dagar detta har varit, fulla av förtvivlan men också fulla av Gud=) Tur att man har någon att vända sig mot i sådana situationer! Han har verkligen burit oss igenom!!
Tack för alla era böner!
Den 13 april började jag känna att magen tryckte på neråt och jag började känna värkar. Hade ju hört att man ska ha lite förvärkar långt innan förlossningen så ja tänkte inte så mkt mer på det.
Den 14 vaknade jag av värkarna igen, och det kändes att ngt var fel i kroppen. Vi började ta tid mellan värkarna och det var bara 3 minuter emellan och då började jag bli orolig. Vi åkte in!
På sjukhuset så visade det sig att jag redan var 3 cm öppen och hon var på väg.
Tårarna kommer!
Vi läggs in och jag får medicin som ska stoppa förloppet så länge det går.Varje dag är dyrbar för henne. Får medicin för att påskynda hennes utveckling av lungorna.
Två dagar ligger jag helt still och försöker kämpa emot värkarna.
Den 16 tar medicinen slut och jag får inte äta mer, fara för mig och lilla Novali. Troligtvis berodde detta på en infektion i kroppen.
Vi tror att jag är i v. 23+3 oddsen att allt ska gå bra är inte så stora. Min bön var att hon skulle få stanna till iallafall v 25. När hon sedan kommer visar det sig att hon var i v. 25+1 =)
Värkarna får nu komma fritt och jag är öppen 5cm. Nu går allt fort. Efter någon timme så är jag öppen 8cm och dom gör hål så att vattnet går. Jag tänkte att, va skönt nu rinner hon ut med vattnet=) men riktigt så gick det ju inte till.. Ingen bedövning och ingen lustgas men efter ngr krystar så kommer hon!!
Ett fint ögonblick men samtidigt så konstigt, allt detta skulle inte hända så det var tung förslossning och inte en glädjefull som det borde vara.
Dom tog henne på en gång och sprang med henne till neontalvårdsavdelningen.
Detta är nog absolut bland det jobbigaste jag har gått igenom. Tårar, trötthet men samtidigt en lycka!
Och här är vi nu! Varjedag får vi sitta med henne=) Så mysigt.
Hon är Guds underbara gåva! Han håller henne i sin hand!!